Inte särskilt roligt

I DN igår var det en intervju med skådespelerskan Michelle Meadows, aktuell med filmen "Darling". Fenomenet som hon nämner i citatet nedan känner jag igen så himla väl:

- Tänk dig en utbildning med datorer och bara män - hur mycket tror du en tjej har att säga till om? Ingen lyssnar på mig. Mitt självförtroende har dalat totalt på KTH. Ingen skrattar åt mina skämt, fast när min pojkvän säger exakt samma saker så skrattar alla, konstaterar hon torrt men utan bitterhet.

Jag har observerat samma sak tusen gånger. Det är uppenbart att det inte är vad man säger, utan vem som säger det som räknas. Jag måste tyvärr erkänna att jag har bidragit till fenomenet själv genom att inte skratta åt tjejers skämt, men sedan dra lite på munnen när en kille drar samma skämt, bara för att det "förväntas" av en. Helt sjukt. Om man som tjej inte skrattar åt killars skämt riskerar man dessutom att anses vara en riktig torris eller surfitta, något som killar som ignorerar tjejers skämt aldrig behöver bekymra sig om. Väldigt konstigt att det inte finns så många kvinnliga komiker. Eller inte.